Läste på ett forum följande (kopierad text) från okänd avsändare med rubriken:

Varför inte terapi istället för GBP?

http://www.familjeliv.se/Forum-4-46/m63606077.html

TextSpace.net" border="0" />

Kan tänka mig att det här är vanligt förekommande tankar och funderingar hos personer som inte har dom problem som vi GBP:opade har.

1. Svar om matberoende: Eftersom man minskar magsäcken till en tändsticksask storlek så är det omöjligt att äta stora portioner, man kan maximalt äta ca 1,5 - 2 dl per måltid. Jag åt för fort och för mycket men ganska hälsosamt för det mesta GI men jag hade ett sockermissbruk som jag nu blivit av med. Operationen blev mitt "antabus" mot sockret. Avsändaren skriver "överviktiga" men man får ingen operation beviljad som "överviktig" man måste ha ett BMI på +40 för att få operationen beviljad dvs "mycket svår fetma".

2. Jag hade inga hormonella besvär men man kan visst operera bort sjukdomar, det är jag ett levande bevis på! Jag blev av med min farliga typ 2 diabetes !! 

3. Om det vore så enkelt skulle det inte finnas några feta människor blir mitt svar på nr 3 + att statistiken visar att dom flesta viktopererade stannar på minus 75 % av sin övervikt under en 5 års period efter operationen och det är väl ändå framgångsrikt.

Ja, vi lever på måltidsersättning innan vi gör operationen, anledningen med det är inte att "bevisa" att vi kan gå ner i vikt utan att man vill minska riskerna inför operationen, levern är i vägen när dom ska gå in med instrumenten och det underlättar operationen i övrigt. Själv åt jag måltidsersättningen Modifast  7 veckor innan operationen och gick ner drygt 10 kg. Men dom ville inte att man skulle hålla på med måltidsersättning längre eftersom om man håller på längre så blir kroppen svag och UNDERNÄRD !! 

Terapi är säkert bra, är inte negativt inställd till det, men att terapin i sig skulle göra att man blir av med sin fetma är ganska naivt att tro (tyvärr) i så fall skulle det krylla av terapeuter som var fruktansvärt förmögna.

Det är klart att man skulle önska att det fanns en "bättre" lösning på problemet "mycket svår fetma" än att ta till kirurgi, men för många av oss är det den sista utvägen som faktiskt räddar våra liv ! Avsändaren säger att operationen är "den late mannens utväg" Varför lägga på oss mer skuld och skam än vad vi redan bär på våra axlar.?! Vi har provat ALLT !! (Men att göra narr och vara hånfull mot feta är tyvärr mycket vanligt..)

Hjärtinfarkt och Stroke kostar samhället otroligt mycket pengar så varje operation av en fetma-patient är en besparing för samhället, för att inte tala om den enskilda individen som slipper sviterna av detta..

För att få en viktoperation måste man vara beredd att göra livsstilsförändringar, man måste äta mediciner varje dag i resten av sitt liv, man måste äta lite men ofta 6 ggr per dag, tänka på vad man äter, prioritera proteinrik mat och kalciumrik mat, man kan inte dricka alkohol i någon större mängd fortsättningsvis osv osv. Den som ska opereras måste ta mängder av prover, fylla i mängder av formulär, gå igenom utredning av psykolog och dietist innan man får operation beviljad, det är en lång process ingen enkel match precis..

Sen måste man komma ihåg att det finns feta som inte vill, vågar eller kan göra operationen ev av medicinska skäl, dom kanske inte vill ge upp sin livsstil eller fortsätter att vara den "ständiga bantaren" + att dom ska leva med samhällets hårda fördomar, jag vet för jag har varit den "mycket svårt feta" i 25 år innan jag insåg att inte klarar detta på egen hand och tog det stora steget som det faktiskt är gå igenom viktoperation..

Dietguiden.com" border="0" />